Jahaja, nu har jag hitta tillbaka hit också. Har ju en annan blogg som ni hittar HÄR som är mycket mer intressant och som jag uppdaterar oftare och med roligare inlägg. Vet inte än vilken jag ska ha haha. Beslutsångest helloooo. 

 

Men eftersom jag äntligen logga in efter 5 månader tänkte jag berätta en sak. Sist jag åkte till Norge höll jag på och träffade en kille och gissa vad, vi har nu vart tillsammans 4 månader, men jag har inte berättat något för er. Fast det har jag gjort på min andra blogg iofs. Så om ni vill veta mera så kan ni ju kolla länken där uppe ;)

 

Iallafall, tänkte jag berätta lite grann för er, eller för mig eftersom ingen läser, så jag minns i framtiden. Även om det är något jag aldrig kommer glömma! 

 

Han heter Oscar, han är yngre än mig. Men det gör mig inte. För mig är åldern bara en siffra, det handlar om mental mognad.En kväll när jag skulle ut med min kära vän, så såg jag någon som skrivit på Facebook "kör ikväll" och sedan numret, och jag tänkte varför inte? Så jag ringde och fråga om han kunde köra ner mig på stan, men jag hade inte en krona. Han sa att det var lugnt, kom och hämta mig, och släppte av mig på stan. Jag gick ut, va där och gick hem när kvällen var slut. Dagen efter fick jag ett mess på min telefon och han undrade om jag ville hitta på någonting, och jag tänkte, varför inte? Så han kom och hämta mig med sin polare, och vi åkte till garaget i Köping, det var roligt, inte för att vi var i ett garage, utan därför att jag fick vara där med just honom. Kvällen började närma sig sitt slut och vi skulle bege oss där i från, men då var frågan. Hur fan skulle jag ta mig från köping till västerås utan ett öre? Han hade tyvärr inte så mycket bensin i bilen för att kunna köra hem mig och även han var pank. Så det slutade med att jag spenderade natten hos honom. Det blev inte bara en natt, utan 4 nätter. Efter det tog jag mig en tripp till Norge några dagar, som ni ser i ett inlägg längre ner, senaste gången jag var i Norge. När jag kom hem fortsatte vi träffas, och jag tog hem honom till min "familj". Jag vet inte riktigt hur länge vi träffades faktiskt, men det slutade med att vi blev tillsammans, den 14 november 2013. Vi har haft våra med och motgångar men vi har aldrig lämnat varandra. Det finns ingen människa i hela världen som jag älskar den här personen. Ingen som jag värdesätter lika högt. För vad som än händer, så är det alltid han som ställer upp för mig, som finns vid min sida. Och inte bara han, utan även hans familj. Har aldrig träffat såna underbara människor, jag kan verkligen vara mig själv. 

 

Det var lite kortfattat, så bjuder jag på massa bilder

våran första bild.