Vet inte vart jag ska börja, känner mig så otroligt dum.. Jag tror inte att jag såg det på det sättet som du fick mig att göra nu. Jag sa inte hejdå när jag åkte, men jag såg de som att jag kommer tillbaka om 2 veckor och hälsar på. Men jag sa fortfarande inte hejdå. Vilket man borde, man säger alltid hejdå till sin bästa vän, oavsett vad. My bad, och det var verkligen inte meningen. Alltså, du har ställt upp för mig så många gånger och jag har även ställt upp för dig lika så och de borde fortsätta så. Jag vet inte rikgtig vad jag ska säga, känns som att jag försökt förklara de mesta för dig. Att lämna dig bara så där, det måste du förstå att det inte var min avsikt. Jag älskar dig av hela mitt hjärta och det vet du, jag har själv sagt till dig att om du försvann skulle min andra halva också försvinna, för du är min andra halva. Du är liksom en del av mig och så kommer de förbli, även om du inte är min biologiska syster, så kommer du alltid vara som en syster för mig. Det finns inga ord som kan förklara hur mycket jag behöver dig vid min sida. Du har alltid vart den som man kan ringa till osv när det är nått, alltid dig jag kommit till krypandes när jag    satt mig i skiten. Men jag kommer inte bara till dig i mina dåliga stunder, jag har alltid kommit till dig så fort det varit något och jag vill att det ska förbli så. Jag har så mycket jag vill berätta för dig, jag bär som på en tung sten, det har hänt så mycket, och nästa vecka fyller jag 20 och den vill jag verkligen inte fira utan dig. 20 år endå 20 år. Vi brukar alltid lösa allt, så jag hoppas innerligt att vi kan lösa det den här gången också. Förlåt att jag inte sa Grattis på din födelsedag, så grattis i efterskott.. en en gång, förlåt!