Alltså, frågan kommer ju. inte bara för alla andra utan mig själv också. ska jag ge Norge ett nytt försök och söka jobb och ta tag i mitt liv? nej jo ne jo neeee. jag vet inte. jag har så mycket med mig själv så vet liksom inte i vilken ände jag ska börja. det är så jobbit alltihopa, kan man inte ba bli serverad ett jobb på silverfat? tydligen inte, man måste verkligen jobba för allt här i världen, till o med överleva- sjukt. om man tänker så här, vad har jag? inte speciellt mycket bara mina underbara vänner o deras familj. annars har jag inte så mycket mer. visst. jag överlever men hur jävla kul är det att leva på andra egentligen. inte ett dugg. känna sig som en parasit typ. jag hade en stor summa pengar förut då jag ärft det av min mor som gick bort för 6½ år sen. hemskt att tiden går så fort. iaf, då ärvde jag en massa pengar som jag fick när jag var 18. vilket inte resulterade bra. jag började supa nå fruktansvärt och va ut på krogen så fort den var öppen tills jag fyllde 19. då spårade det ännu mer. inte bara krogen utan hemma osv. det resulterade med ett tomt bankkort, stort minus av vänner, vräkt, blablabla allt man kan tänka sig. inte ok. nu har jag till o med tappa tråden men det jag vill säga nu är iallafall att jag ska kämpa och vinna tillbaka allt jag förlorat. och jag kommer klara det, jag kommer få tillbaka allt. utom det jag vill ha tillbaka mest. min kära mor, jag älskar dig nu, imorn & föralltid vart du än är <3